Studien, som publiceras i tidskriften Circulation Research, visar att betablockerare som riktar sig mot både alfa- och betareceptorerna i hjärtmuskeln ger störst nytta för hjärtpatienter, medan betablockerare som endast riktar sig mot betareceptorerna faktiskt kan underminera hjärtats struktur och funktion.
Circulation Research publiceras av American Heart Association.
Härtsjukdom är den främsta dödsorsaken i USA. Patienter med hjärtsjukdomar har vanligtvis högre nivåer av katekolaminer – hormoner som aktiverar de beta-adrenerga receptorerna för att stimulera sammandragning av hjärtmuskeln. I denna process växer hjärtat initialt för att bli en effektivare pump. Tyvärr, konstaterade forskarna, predisponerar denna tillväxt också hjärtat för eventuell hjärtsvikt.
Traditionellt har betablockerare med inriktning på de beta-adrenerga receptorerna använts som en långsiktig behandling av hjärtsvikt.
Interessant nog har blockeringen av adrenerga receptorer använts i stor utsträckning kliniskt i nästan 50 år utan att man haft en fullständig förståelse för de molekylära konsekvenserna av dessa läkemedel, säger medförfattaren och doktoranden David Cervantes. Kevin Xiang, professor i molekylär och integrativ fysiologi vid University of Illinois, ledde studien. I forskargruppen ingick även forskaren Catherine Crosby.
En tidigare studie från 2003 visade att betablockeraren carvedilol gav en större överlevnadsfördel än ett annat läkemedel, metoprololtartrat. Carvedilol riktar sig mot både beta- och alfa-adrenerga receptorer.
Den nya studien avslöjade ett elegant intracellulärt signalsystem där aktivering av betareceptorer modulerar alfa-adrenerga signaler. Den visade att enbart blockering av betareceptorn främjar hjärtremodellering via tillväxt av hjärtfibroblaster som induceras av alfa-adrenerga receptorsignalering. Tillväxten av fibroblaster i hjärtat skadar ytterligare hjärtats integritet och funktion.
Denna observation tyder på att användningen av karvedilol i kombination med hämmare av angiotensin-konverterande enzym (ACE-hämmare) kan vara till störst nytta för hjärtpatienter och har betydande kliniska implikationer för vilka betablockerare patienterna bör ta.
”Jag tycker att det här är riktigt bra”, säger Xiang. ”Det är ett överraskande projekt. Det är inte vad vi ursprungligen hade för avsikt att undersöka. Men det är en mycket fin, elegant studie och en mycket vacker cellulär mekanism. Det kommer definitivt att hjälpa människor längs vägen att förstå hur man ytterligare kan manipulera det här systemet. Betablockerare är fortfarande det mest använda läkemedlet mot hjärtsjukdomar.”